There's nothing else I can say.

Jag känner mig trygg,
Säker, stark.
Ditt sätt, din blick, din beröring.
Ditt sällskap vill jag vara i.

Idag är en bra dag!

I hope you don't mind?

Hmm, Dagens inlägg är en aningen av det lite ondare slaget.

Jag är förvånad över hur äldre människor säger att unga saknar respekt, bryr sig inte, är ohövliga etc. Min åsikt är att en del äldre människor är de som är respektlösa. Som exempel kan jag bara ta från igår. Jag stack iväg till stjärnhallen i god tid, så att jag skulle få en bra plats, eftersom det skulle komma mycket folk och titta på blue fox matchen. Och jag fick en bra plats. Nå då ca. 20 min före matchen skall börja då de flesta människor har dykt upp om de räknar med en god plats så kommer 4 st äldre människor, och sätter sig RAKT framför oss som suttit och väntat då redan i ca, 40 min. Vi som hade varit i god tid för att få en bra plats, vi som hade gjort det rätta, där kommer de 4 och förstör. Så slänger de ur sig någon dålig kommentar som att "vi skall krypa ihop oss". WTF?! Are you kidding me ? SKÄMMAS! var var respekten där? Och där vi satt fanns det inte så mycket utrymme heller så att en till rad skulle ha varit en bra ide. Vad var poängen med att sitta och vänta i 1 h, och ändå så kommer några och stjäl ens perfekta bra platser. HMPF! Respektlösa ungdomar, titta er själv i spegeln "vuxna".

Sometimes the hardest thing is to walk away.

Detta är ett inlägg om saknad. Jag saknar två verkligt viktiga personer. Vi gick egenom så mycket tillsammans. Två bitar av mig är borta, ni är viktiga. Jos vaan saisin vielä kerran mennä teiän kaa sunnuntai pitkä lounaselle Nuttinisiin. Triangeli aina <3

I just can't resist.

Oj vad härligt det kommer att bli att dricka ur dehär kopparna.
Och detta är absolut inte min stil att lägga upp saker jag köpt,
But I can't resist in this case.

"Want to join me for a cup of coffee? and perhaps a stroll in the park?"

all we need is love.

Sitter nu för tillfället och försöker knåpa ihop ett 7-10 sidors arbete. resultatet; inte så bra. så jag bestämde mig för att blogga ihop nått.

Jag började tänka på pressen från samhället, man skall hitta någon att dela sitt liv med, man skall skaffa barn, hus och volvo plus att man också ska ha någon slags karriär eller ett arbete som ger en personlig tillfredsställelse. Men herregud, vem skulle någonsin fixa alla de saker? Karriär; ja tack! barn, hus och volvo, njae. Någon att dela livet med, hmmm. Jag är en sådan person som skulle välja jobbet framför att skapa familj. I alla fall i detta skede av livet, jag vill ju påpeka att detta med familj kan vara något som senare växer fram dock (man utvecklas ju som person hela tiden). Men nu för tillfället så känner jag mig själv ganska bra, jag ser inte mig själv som en person som skaffar barn. I så fall om jag vill ha barn så skulle jag kunna adoptera. Adoption är fint. Måste man följa normen? Är det verkligen så hemskt om man väljer karriären framför familj? Om man väljer själv att det inte är något för en det där med familjeliv. Varför ska man då få ner-värderande blickar och sånadär "oj det är så synd om henne, hon är ju alldeles ensam" -blickar. Varför skulle man inte kunna vara lika lycklig utan familjelivet? visst det är säkert en helt unik och underbar sak, men tänk om man trivs bra utan det? man är väl inte någon sämre människa för att man valt bort detta?

anyway, xoxo.

Accepting and breathing.

Har så mycket att tänka på, så många frågor, sådan ovisshet. Men endå så känner jag ett sådant lugn som jag inte känt på länge. jag vet att allt kommer att bli okej, det kommer att ta tid. Vissa saker kan jag inte ens påverka. Man måste bara acceptera.

Ibland är det svåraste att acceptera fakta att man inte kan påverka vissa saker, att man är hjälplös. Jag har varit i sådana situationer när jag inte har kunnat acceptera att vissa saker har jag inte kontroll över. Pga. att jag har känt på det sättet har det lett till otrevligheter. Men nu har jag lärt mig, eller är på god väg att lära mig att acceptera att vissa saker kan jag inte påverka, och att det är inte mitt fel. Jag tycker folk är modiga som kan acceptera sådana saker. Att man är hjälplös, att man behöver hjälp. att acceptera sådana saker är inte lätt. Och de som vågar, de borde få en medalj. Jag har svårt att erkänna för mig själv om jag har problem, om jag har sådana problem jag inte kan lösa själv. Jag känner mig totalt misslyckad. Jag har under en lång tid levt under "ensam är stark", och en sådan vana är otroligt svår att bryta. Men jag har insett att ensam är inte stark, utan ensam är dum.

Men man är inte misslyckad bara för att man ber om hjälp. Man är stark.

Hur som hellst, måste bara lägga upp denna låt, jag känner en sådan glädje och lugn då jag hör på denna låt. Jag gillar den känslan.

Taking off.

yes, så en dag kvar denna vecka så e de hälj! WOHOO, inget mera på hjärtat egentligen, Gillar min praktik plats enormt.

M säger blogga om: Bröst.

Hmm, tja, hondär M är nog kanske lite konstig.

Bröst. wtf. Blogga om bröst. För att få inspiration att blogga om detta ämne så använde jag det trogna google. Det man får upp när man googlar Bröst är en massa bilder på bröstförstoringar, Stora bröst, MEGA stora bröst, djupa urringningar, mindre bröst och sist hittar man en bild på rosa bandet, alltså det som symboliserar bröst cancer. När man sedan tittar på "webben" så är topp resultatet "ofrivilliga bröst som tittar fram" och 50 närbilder på salma hayeks gudomliga bröst. Sedan lite längre ner så hittar man om bröstcancer och om hur flickors bröst växer i tonåren. Nu har jag googlat det svenska ordet bröst, blir ju rädd för hur det är på Engelska..

Otroligt, jag googlade det engelska ordet breast, resultaten är absolut olika. För resultaten som kommer för "webben" är det flera bröst cancer organisationer och bilderna är misslyckade bröstoperationer, hur bröst är uppbyggda, och hur man undersöker sina bröst. OTROLIGT!

Så min förutfattade mening var ju såklart att det skulle endast handla om bröst förstoringar, bilder på ennu större bröst osv. Men nej, där hade jag fel! oroväckande är det iaf att det svenska resultatet visar så mycket om det som har med utsidan att göra. bara det "vackra" med bröst. ( dock så var en del av bilderna inte vackra på grund av bröstens MASSIVA storlek ). På engelska så kommer det en massa information om bröst cancer, hur misslyckade bröst förstoringar ser ut, mera den negativa sidan. Den verkliga sidan kommer fram, hur det är i verkligheten. att det inte är så lätt att bara gå till doktorn och lägga in ett implantat, och framför allt att det finns en livshotande sjukdom också med blandad. då börjar jag fundera, varför finns inte mera upplysning om bröst cancer på svenska? är man verkligen så obildad så att man inte vet om det, tycker man inte att det är viktigt? Det kan jag ju själv medge att jag uppmärksammade inte bröst cancer så mycket förren jag åkte till USA. Men där så fick jag mera upp ögat för det. Därför så har jag två armband som stödjer forskning i bröstcancer. Min favorit av armbanden är "i <3 boobies (keep a breast)"

Studerande i USA som utövar någon sport så stödjer oftast någon sorts organisation. Exempelvis så visar de det genom att ha rosa skosnören. Detta hade flera volleyboll lag som vi spelade mot. Nu vet jag att det inte är en jätte stor grej att ha rosa skosnören, men i alla fall så symboliserar det något, de uppmärksammar saken. Finlandia hockey killarna stödde också bröstcancer, de gick runt med rosa armband som då stödde bröst cancer.

Jag måste ju tillägga att naturligt är bäst. Man blev född på ett sätt, utvecklats på ett sätt, man skall vara nöjd med sig själv, ingen är perfekt och tur är det. Men har man gått igenom en sjukdom som bröstcancer där man eventuellt har blivit tvungen att operera bort ett eller båda brösten så är det helt förståeligt om man vill lägga in implantat.

Anyway, poängen med inlägget; uppmärksamma mera det som finns bakom bröst, inte bara dess form och utseende, man kan få ett livshotande tillstånd pga dem också.

Hahha, over and out!

so just scream.

Har ett litet huvud med mycket tankar i. Lägger på en Kent låt och låter huvudet få snurra lite, tänka lite. Än en gång så spenderas tid ensam i min underbara lägenhet. Detta gillar jag. Allt skulle vara bra, bara samvetet inte skulle gnaga. Jag har bestämt mig, jag måste vara stark, jag måste hålla mig borta. Allt anat har jag prövat, detta är min sista utväg nu. Jag vet att jag inte gör fel, det är bara att du inte förstår.

råkade i alla fall bli en 4 timmar tupplur efter praktiken. trött och sliten var jag tydligen. det gjorde ingen nämnvärd skillnad dock. känner hur mitt huvud har en liten fest, med andra ord; huvudvärk. det känns som om jag skulle kunna sova hur mycket som hellst ennu, bara för att slippa undan lite, bara för att inte behöva oroa mig. jag har oroat mig tillräckligt.

känner för att skrika, men du hör ändå inte.

Kent-socker.

So take another look.

Sitter nujust o chillar i min lägenhet, underbart att få skriva ordet Min. Har längtat länge på att få bo ensam igen, det är en sådan underbar känsla, att ha något som är ens eget. plus att jag trivs otroligt med att vara tillbaka i Vasa. nu börjar det också bli vääldigt mysigt här, saker o ting börjar vara på plats och sakerna jag skall ha är här, stort är det inte, men mysigt :)Ibland behövs det inte så mycket för att man skall må bra. Ibland behöver man bara ha tid gör sig själv, ibland behöver man komma bort från problemen.

Vissa kanske skulle säga att jag flyr om de skulle veta saker o ting, att jag inte bryr mig, att jag är kall och hård. flyr kanske jag gör, men det gör jag för mitt eget välmående, jag bryr mig, därför gör jag såhär, kall och hård är jag för att jag bryr mig. Men jag kan faktiskt säga att denna gång har jag inte gjort fel. Ibland måste man tänka på sig själv.

Anyway, lycka känner jag nujust, när jag sitter i min lägenhet, ensam. Med bara mig och mina tankar. det är inget fel med att vara ensam.


Bjuder på en USA bild.. :)