I can almost taste it.

Det är sådär. jag kan känna smaken av det, sen tas det bort. rakt framför ögonen så försvinner det. En berg och dal bana som jag tydligen åker på allt för ofta. det är dags att lugna ner sig, ta ett steg tillbaka och tänka först och gör sen. tänk om vettet skulle finnas med också ibland.

impulsiv och rolig, det är jag. men ibland straffar det sig mera än att man får nått ut av det. en roligt stund, sen efteråt får man tänka efter, var det där verkligen det smartaste?

ibland hamnar man helt enkelt i en såndär klyfta, svårt att lägga ord på det, kanske jag bara helt enkelt har krapula idag. Det skyller vi på.

kryptiskt och inget vett alls i denna text, so what, ibland blir man helt enkelt inte klok på sig själv.

Now that the wait is over,
and love has finally showed her my way.

Don't look at me.

tar dendär snabba titten i spegeln,
det är den snabba som är farligast,
när man tänker vem är den på andra sidan,
när blev detta jag?

En sak som jag började fundera på här om dagen är lögner. Alla drar vi dem, det kan vara en s.k vit lögn för att underlätta för den andre, det kan vara riktiga lögner. lögner till frågor som "ser jag stor ut i denna tröjja" och "var var du senaste natten?". En lögn är allti en lögn. Motiven bakom lögnera är olika. Det kan vara för att inte såra den som ställer frågan, till att skydda sig själv. Men då tänker jag, man skall kunna vara ärlig mot dem man bryr sig om. De räknar med att man säger sanningen, de litar på en.

Jag har lite förståelse för s.k vita lögner. Så länge motivet bakom är för att inte såra. Men jag har fått höra så många lögner, jag har litat när jag inte borde ha litat, jag har fått höra vita lögner. Jag är trött på dem. nu menar jag inte att jag själv är något helgon, men man kan ju alltid bli bättre?