And i run and run, but i never run far enough.

Idag var en såndär jobbigare dag, när allt gick lite emot mig. Bitarna föll inte på plats idag. Grå och trist, inte ens solskenet som dök upp hjälpte mig. Men allt blev bättre, när Hjärtat piggade upp mig med sina ord, när han lyssnade och jag klagade. Ibland behöver man klaga, ibland bara för att klaga. Men imorgon tar jag nya tag, det är en ny dag, en bättre dag. Ibland måste jag bara acceptera att allt kan jag inte påverka, vissa saker är det för sent för. Då när man känner sig maktlös när man vet att man kan inte påverka. Då måste man ta ett djupt andetag och ta Själv nya tag. En sak är positivt, hjärtat kommer snart hem, bara två och en halv vecka kvar. höh.