Sitter nujust och packar för fullt, försöker tänka ut hur jag skall få allt hem, ingen aning.
Nu är jag faktiskt deppad. Jag ser så fram emot att åka hem, det skall bli så roligt att få komma Hem. Men jag måste lämna mitt andra hem, och jag lär aldrig återvända på samma sätt hit igen. Kanske och besöka, men det kommer aldrig att vara detsamma.
Allt jag kan tänka på är alla dedär vardagliga sakerna som man kommer att sakna. Att ha ens vänner så nära, de har blivit som en familj. Jag kommer att sakna det. Att när man behöver någon, så finns de så nära till hands.
Herregud, detta packande går mig på närverna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar