I hate to say goodbye.

Okej, kan bara konstatera att jag hatar att säga farväl. I detta fall så kan man inte ens säga "this is not goodbye, its just a see ya later". för högst troligen kommer jag inte att komma tillbaka hit. Jag vill besöka detta ställe igen, det vill jag, jag vill se dehär människorna igen. Det skall jag också göra.

Jag lämnar mitt hem för ett annat. konstigt. Jag önskar jag skulle kunna beskriva den känsla som jag känner. Men det är omöjligt. Lättnad blandat med sorg, känslomässigt.

Alla karaokekvällar, alla bleachers kvällar, alla skratt, alla tårar, alla vänner, alla minnen. Det är allt som finns kvar nu, minnen. Hur skall man kunna gå tillbaka?



Hjärta.