Another year, another day, another minute.

Jag tror att jag börjar bli gammal. Eller så växer jag till mig och börjar förstå det där mera viktigare sakerna i livet. Det är en evighet sedan jag var ute senast inne i veckan. Det är väl sånt som studeranden skall sysselsätta sig med ? gå ut tisdagar och onsdagar, skippa lektionerna följande dag eftersom den där kvällen när man skulle ta det lugnt så blev inte så heller. Jag ångrar inte att jag under det senaste året inte varit ute och så att säga "njutit" av studie livet. Jag har istället njutit av att kunna gå till affären, och köpa den där fina köttbiten för 10 pengar, att jag har kunnat köpa den där lite för dyra tröjjan eller sko paret. Jag har ett mål, och dit kommer jag inte om jag är ute och ränner. Jag behöver vara fokuserad, jag behöver energin, jag behöver vara balanserad.

Ett litet plus nu för tiden är att jag har någon att sitta hemma med, och han stöttar mig till 100 %. Han förstår mig, han är bäst. Jag skulle inte byta ut mitt liv för ett "normalt studieliv". Eftersom ikväll när jag har läst artiklar om mitt kommande slutarbete, där har han varit bredvid mig hela tiden. Han är där, även när jag är tråkig och har mycket ansvar och är trött. Jag skulle inte byta detta för något annat.

Jag har ett mål, om det är realistiskt vet jag inte, men jag vet att jag har någon bredvid mig hela tiden. Manager by 30.


weheartit

And all of the lights passes us.

wehearit
Jag läser ett tiotal bloggar dagligen. Jag läser inte för att jag är "jätte intresserad" av bloggarens liv, utan för att jag behöver något tidsfördriv, och det är ett sånt tidsfördriv som ingen stor hjärn-aktivitet behövs för. Utan man läser och lägger hjärnan på stand by för en 10 minuter. En sak som jag finner smått roligt är hur en del skriver om hur stressigt de har det, vilka scheman de har osv. Och det är såååå stressigt. MMmmmmhmmm. Välkommen till min värld. Men alla så definierar vi stress olika. Så jag skall väl inte "klaga" heller. Men när jag läser om andras liv, så förstår jag inte vad som är så stressigt. Vi väljer ju alla hur vi lever våra liv, jag lever ett stressigt liv för att jag valt det. Jag gillar att ha många bollar i luften på en och samma gång, och jag känner en sådan tillfredsställelse när ett projekt är färdigt eller när jag vet vad jag hunnit åstadkomma under en dag. Jag jobbar på två arbetsplatser, jag studerar heltid, ska påbörja min Thesis (slutarbete), tränar och upprätthåller ett funktionerade socialt liv. Och jag har aldrig varit så här nöjd. är det stressigt, jo. Men med planering går allt. Nu har jag redan upplagt schemat för nästa vecka. När jag skall träna, jobb, skola, deadlines, allt finns där. Skulle jag tappa bort min kalender så skulle det vara en döds-stöt. Så jag tycker att när man skriver om hur stressigt ens dag har varit, think again, var det verkligen så illa ? but hey, that's just me.

Men nu skall jag inte slösa mera tid här, städa och fixa nåt ätbart och sen hem till nykarleby, för det blir jobb och skola i helgen. Och det enda jag kan tillägga; jag känner mig så otroligt hel och lycklig, Jag har kommit långt tack vare en viss person.

And then again..

Kom fram till efter att man läste nyheterna, vad har man tänkt med i så många år? Jag vet inte vad jag ska tro, eller så vet jag. Men det håller jag tyst för mig själv. Några personer ändras aldrig. Och jag avskyr mig själv för att ens tänkta dessa tankar. Men, jag känner personen. Men inget skall man ångra. Ibland beskriver en bild mer än tusen ord. Ångra inte det förflutna, man kan ändå inte ändra på det. Bara att blicka frammåt och tänka på framtiden, och hur långt jag kommit.

This city is full of idiots.

Som många Vasa-bor upptäckte igår så var det lite av en snöstorm här. Vinden piskade och snön kom ner och ibland kom den upp.. Att köra i Vasa stad under dessa omständigheter är rent ut sagt ett helvete. Eftersom det finns en hel del idioter i trafiken. Ett exempel är när en större bil hade kört fast utanför mitt och idioterna bara körde hårt förbi även fast mötande trafik kom och "halt" som tusan. Självfallet är jag själv också en liten idiot ibland, men nu skriver jag om dessa idioter som är en så nära i "baken" att bromsar man lite så har man dem i baksätet. De idioter som svänger in helt oväntat till Vasa torg för att plocka upp deras älskade "Greta" när hon varit och spenderat sin mans pengar. Och självfallet dessa som inte helt enkelt kan trafikreglerna och är ovana chaufförer (läs: 18 åringar som fått körkort). Som om inte det räckte med idioter i trafiken som stressar och kör alldeles för hårt och riskerar inte enbart deras eget liv utan också mitt (!) så har man en snöstorm att tänka på. Vad medför detta då ? Jo människor som parkerar som idioter eftersom Vasa stad inte får bort kört snön någon gång alls under hela vinter-perioden. Smalare vägar eftersom det kommer ner så förbannat mycket snö (och ingenting händer eftersom vasa stad inte kör bort snöhögarna), och såklart den oförglömliga Halkan också kallat "dåligt väglag".
Och en annan sak som är så otroligt underbart är att eftersom det finns snö ÖVERALLT och mycket och oftast så råkar snön finnas just på de platser där det är "gratis parkering" så måste man göra en "olaglig parkering" eftersom man kan ju inte lämna bilen rakt på vägen. Så eftersom jag nästan körde fast två gånger igår på en halvtimme när jag försökte parkera lagligt så parkerade jag olagligt. Och fan ta Vasa stad om NI ger mig böter, när NI inte får bort snön. Om jag ser en böteslapp på min bil, så kommer jag personligen ner till ert jävla kontor och skäller ut er! Jag parkerar lagligt, men i detta fall så finns det inga alternativ. Alternativena man får när man parkerar lagligt för tillfället är att

1. Man har en förstörd bil (underrede, kofångare o.dyl).
2. kör fast när man försöker parkera.
3. kör fast när man försöker komma bort från parkeringen.

Så Vasa stad, inga böteslappar nu inte! MORR!

And i forget for just one second.

Ibland så glömmer jag, jag glömmer bort problemen. Men de har ett lustigt sätt de där problemen. För de kommer alltid och biter en i röven när man minst anar det.

Nya tag, vi ser vad som händer imorgon.

Don't you dare touch him.

Det finns en liten sak, en liten obetydlig sak, som kan bli så stor och skapa problem. den där lilla saken som svartsjuka. Var går gränsen, när det blir för mycket och ett sjukligt beteende ? När tappar man kontrollen?

Jag personligen har aldrig varit en jätte svartsjuk person. Jag har oftast kunnat ta det lätt och kunnat skratta bort det. Men nu har jag upptäckt en helt ny sida av mig. Nu kommer skrattet inte lika lätt. Jag antar att det beror på att nu är jag faktiskt rädd för att mista någon innerligt.

Men jag anser själv att lite svartsjuka är bra för ett förhållande, det håller det så att säga vid liv. Man uppskattar den andra personen. Man ser med andra ögon att den personen är speciell. Och varför skulle man inte vara rädd att mista något som är speciellt? Men när man börjar "stalka" och pratar om det hela tiden, och inte kan gå vidare, då är det skadligt. Då har det gått för långt. Det är då det börjar bryta sönder förhållandet, och det som skulle kunna göra det starkare så gör det svagare. Eftersom vem orkar förklara om och om igen att de vill bara ha en person. När man blir anklagad tillräckligt länge så ger man oftast till slut efter och "visar" den andre att de hade rätt. Då man får nog helt enkelt.

Men såklart finns det faktorer bakom svartsjuka, tidigare otrohet, brist på tillit och osäkerhet. Ingenting är svart eller vitt.

Men jag kan säga att jag känner svartsjuka, för jag är rädd för att missta någon speciell.