20 jan. 2012

And all of the lights passes us.


wehearit
Jag läser ett tiotal bloggar dagligen. Jag läser inte för att jag är "jätte intresserad" av bloggarens liv, utan för att jag behöver något tidsfördriv, och det är ett sånt tidsfördriv som ingen stor hjärn-aktivitet behövs för. Utan man läser och lägger hjärnan på stand by för en 10 minuter. En sak som jag finner smått roligt är hur en del skriver om hur stressigt de har det, vilka scheman de har osv. Och det är såååå stressigt. MMmmmmhmmm. Välkommen till min värld. Men alla så definierar vi stress olika. Så jag skall väl inte "klaga" heller. Men när jag läser om andras liv, så förstår jag inte vad som är så stressigt. Vi väljer ju alla hur vi lever våra liv, jag lever ett stressigt liv för att jag valt det. Jag gillar att ha många bollar i luften på en och samma gång, och jag känner en sådan tillfredsställelse när ett projekt är färdigt eller när jag vet vad jag hunnit åstadkomma under en dag. Jag jobbar på två arbetsplatser, jag studerar heltid, ska påbörja min Thesis (slutarbete), tränar och upprätthåller ett funktionerade socialt liv. Och jag har aldrig varit så här nöjd. är det stressigt, jo. Men med planering går allt. Nu har jag redan upplagt schemat för nästa vecka. När jag skall träna, jobb, skola, deadlines, allt finns där. Skulle jag tappa bort min kalender så skulle det vara en döds-stöt. Så jag tycker att när man skriver om hur stressigt ens dag har varit, think again, var det verkligen så illa ? but hey, that's just me.

Men nu skall jag inte slösa mera tid här, städa och fixa nåt ätbart och sen hem till nykarleby, för det blir jobb och skola i helgen. Och det enda jag kan tillägga; jag känner mig så otroligt hel och lycklig, Jag har kommit långt tack vare en viss person.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar